Med risk för att låta som en femenist
Ligger i min säng, brevid Willis och tänker. Tänker på hur vi bara accepterar att en del saker bara är som dom är. Saker vi skulle kunna göra något åt men inte är tillräckligt "viktiga" att göra något åt.
Börjar inse hur vi tjejer/kvinnor/damer egentligen SKA vara. Vi ska inte bara bara smala, snygga, sexiga, glada och tacksamma, utan de är vi som ska se till så att det är städat, diskat, tvättat, att de finns mat i kylen och på bordet varje dag. Helst ska vi lägga ansvaret på oss att de är vi som SKA ta hand om barnen.
Hur många mammor vet du har "övergett" sina barn? Och hur många pappor? Det gör inget att du lämnar sina barn OM du är en pappa. Det gör inget att du inte tar ansvar, dricker, knarkar, är otrogen OM du är en man.
De här står bara skriver i någon lagbok som egentligen inte finns. Men de är lika självklart som att du inte får köra mot rött.
Jag undrar bara varför? Hur kan det vara så?
