Hjärtan hit och dit 💔🖕
Jag får mina ryck, ibland. Då blir jag arg, irriterad, innerst inne kanske besviken, men de vill jag nog inte säga, eftersom jag känner mig förbannad mest!
Som vanligt är det människor jag inte klarar av alltså. Det är J Ä M T på alla andras vilkor, och då menar jag jämt!
Jag ska anpassa, hålla med, lyssna och bara tillåta.
Det kan handla om att någon kan påpeka något hos mina barn, mitt sätt att vara, bestämma när saker ska ske osv.
De är aldrig någon som rent utsagt skrikit håll käften till mig, men de är de man kanske tror. "Alexandra säger aldrig emot så henne kan vi styra". Det är helt ärligt så jag känner med 90% av alla människor! Ja faktiskt dom allra flesta.
Jag vet inte varför jag hakar upp mig så mycket på människor faktiskt. Många skulle nog ryckt på axlarna över mina "små saker" som jag analyserar. Men helt ärligt så är jag så LESS, så jag skulle fan inte bry mig om alla sa upp kontakten med mig. Jag har ingen nära vän. Har absolut inte de! Vilket är rätt tråkigt, när jag är i en tid i mitt liv där jag verkligen behöver en. De handlar inte om att jag inte förstår att alla har ett eget liv, men av 100% så måste de väl ändå finnas 5-10% att ge av sig själv till en annan, IBLAND?
Vissa blir jag matt på, andra förstår jag inte ens varför jag har kvar, för egentligen betyder dom inte ett skit.
Ingen behöver låtsas bry sig längre. Inga hjärtan hit och dit spelar någon roll, för när de verkligen gäller är ingen där!!
Ja jag är arg! Allt är åt helvete egentligen! De borde man inte ens behöva säga, de borde alla förstå!
Men är de något jag lärt mig så är det att de går inte att lita eller räkna med folk, inte ens dom du trodde stod dig närmast.
Men dom vackra ord ska jag nog runda av. Imorgon är en ny dag. 🖕
