Min förlossning nr två
Måndag 11/4

Min moster från Borås skulle komma idag och hon sa för flera veckor sedan att när hon kommer så ska vi säkert åka in till förlossningen.
Iallafall så tog mamma ner willis, så jag sov till typ ett på dagen, precis när min moster kom så vaknade jag.
Min slempropp hade ju gått lite i taget i typ tre dagar nu. Men kände inget mer tecken. Vid 15 tiden började jag känna mensvärk. Först tänkte jag att jag nästan inbillade mig, men sen började dom bli lite starkare. Tänkte först om jag bara behövde gå på toa. Men bara en timme efter började de känns i ryggen också. Jag tänkte att de kanske kunde va dags att packa några saker för säkerhets skull. David kom hem och mina värkar blev starkare. Tog ett bad i typ en timme och klockade värkarna som kom allt från var tredje minut till högst var sjunde minut. Låg där och började fundera hur fan jag skulle hinna upp ur badet mellan värkarna. Nu började dom göra riktigt ont och jag kände hur jag blev rädd, för nu visste jag till hundra procent att de var på gång.
Tio i åtta ringde jag förlossningen. Började gråta direkt när jag sagt mitt namn, fick panik! Men lyckades till slut prata med hon i luren och hon sa att jag kunde komma in när som helst. Tänkte först vänta ett tag till men ångrade mig fort när jag kände värkarna. Så vi packade ihop resten och for iväg mot Falun.
Vid rondellen i centrum inne i Falun gjorde de verkligen PISSONT! Fick sitta å skrika dom kommande värkarna och när vi skulle parkera så fick jag skrika åt David att han måste köra mig ända fram för det TRÖCK på. Dom fick komma ut med en sån där säng från förlossningen, för jag kunde inte gå! Fattade inte ens hur jag skulle hinna in. Men snabbt gick de in och av med kläderna och plötsligt låg jag där med dom snygga nättrosorna och vita rocken 😉👌.
Jag var öppen 5 cm. Och fick inta lustgasen direkt. Försökte stå ut med smärtan så länge jag kunde men orkade bara nån timme sen fick jag ta ryggsprutan. Den kändes denna gång och mitt vänstra ben blev bedövat efter ett tag
så jag kunde inte lyfta de själv.
Efter sprutan gav bra värkan ifrån sig hade jag min "braiga" upplevelse, då var värkarna helt okej och jag och David låg och andades lustgas varannan gång och pratade massa som om vi vore på fyllan 😂👌.
Jag öppnade mig rätt fort och var snart öppen 10 cm. Dom fick ta hål så mitt vatten gick men bebisen låg fortfarande rätt högt upp. Dom avvakta en stund för att se om något hände men hon ville inte riktigt ändå.
När klockan var typ 2-3 någonting på natten/morgonen så hjälpte inte lustgasen mer. Då gjorde de sådär skrikont igen och jag ville bara säga STOPP, nu går jag hem och ger upp. Men bm sa att jag skulle trycka på. Hur fan ska man kunna trycka när man bara vill vråla av smärta? Efter en stund ville dom att jag skulle ställa mig på knä och liksom hänga över sängryggen och krysta. Jag spydde å spydde å de var så SJUKT jobbigt och gjorde så ont, men försökte några krystningar tills jag fick lov att lägga mig igen. Började FRYSA och skaka som när man har jättehög feber, fick Alvedon och spydde mer. När hon började säga att hon såg huvudet och de var mörkt med massa hår kände jag att de ändå var litee nära, men fortfarande för långt ifrån för jag orkade fan inge mer. Jag försökte att inte skrika men de är så sjukt svårt att krysta istället. Minns innan den sista krystningen att jag kände hur huvudet verkligen var i slutet nu och bara därför fick jag styrka att tänka att nej nu jävlar ska den ut. Och då kom hon. Denna gång fick jag mitt barn på brösten. Blodig och blå men ändå de finaste 💓!
Jag tycker det är skitdrygt efteråt, när man gjort hela resan och då bara vill va ifred, då ska man sys också. Som TUR var så behövde jag knappt sys och jag har mått såååååå mycket bättre denna gång. De är jag riktigt glad över. 😊
Såhär snygg är man när man ska föda barn 😅

❤️❤️❤️